blir galen när jag tänker på framtiden. vad fan vill jag göra egentligen? eller snarare, vad är troligt att jag kommer att göra. har en plan och en dröm men är det möjligt att nå dit? eller är jag uppsnärjd i det blå när jag ens tänker tanken...? kanske. men man förlorar ju faktiskt ingenting på att försöka. är så trött på "det blir nog bra med den saken.", så trött. så jag tänker försöka. vänta bara. vänta bara ida. kämpa på. (pepptalk till mig själv)

ibland gör man rätt och ibland gör man fel och det får man leva med.