Sedan sökte jag upp Hanna för att dra oss tillbaka till Dramaten och sedan ta oss vidare till Universal music för att lämna demos. Vi hade pratat om det som en skämtgrej några dagar innan tills vi faktiskt bestämde oss för att göra det. Vi hade väntat oss ett litet diskret hus som inte drog till sig för mycket uppmärksamhet. Där hade vi fel. Ett stort slott (man ska överdriva när man återberättar) var det med stora gula bokstäver som stavade UNIVERSAL. Vi fixade till oss lite och gick in lite smånervösa och lämnade demosarna i recceptionen som skulle skickas vidare där ifrån. Undrar allt om någon ens kommer lyssna på dom. Nöjda var vi hur som helst.

Nöjd tjej

haha, världens taffligaste ihopslängda demo. Pappa tyckte det såg ut som att en nioåring gjort den. Kan nog stämma.

Efter det blev det mc donalds där man blev bjuden på cheeseburgare av snälla personer i kassan.

Klockan fem var det dags för en rundtur på dramaten. Det var riktigt fränt. Scenen är ju hur stor som helst och taket tar ju aldrig slut. Det är också intressant att se att även om huset verkar så flott på utsidan ser logerna och korridorerna för det mesta ut som vilken annan teater som helst. En och annan kändis drog förbi också. Bland annat Torkel Petersson och Lotta Tejle.

Maria och jag turistade oss vid Margareta Krok.

Efter rundturen var det en timmes väntan innan vi skulle gå på föreställningen "Fem kända musiker döda i seriekrock". Jag blev helt tagen. Nästan sådär så att man hade kunnat gråtit en skvätt när allting var slut. Reuben Sallmander och Jan Waldekranz var några av skådespelarna men alla var så sjukt bra. Nästan så att man vill se den igen.

Efter det var det hemfärd och goa Charlottis som skulle hem till kristinehamn över helgen åkte med i bussen. En mysig och pratig hemresa.

Kommer att leva på dagen ett bra tag.