Jag grät mig till sömns efter alla dar.

Nu sitter jag här igen och svär över att jag gör det jag för en tid sen lyckats sluta med. Tack vare en liiiiiten grej så faller man tillbaka igen. Nu sitter jag här och bara väntar. Väntar på någonting jag vet aldrig kommer att hända. Önskar att jag kunde sätta mig på yterdörrstrappan och lyssna på säkert!s texter och hoppas att texten i "2006" stämmer, men det gör den inte. Jag har vetat länge att den inte gör det. Allt jag behöver nu är du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback