Allt detta tjat. Jag känner bara att alla är så negativa att det snart inte finns någonting mer att hata runt omkring oss. Kan vi inte försöka prata med varandra istället för att prata med andra om våra känslor och åsikter.

Jag undrar ibland om det inte hade varit lättare om alla på jorden tyckte lika. Alltså som mig... Nej men ju äldre jag blir ju oftade stöter jag på människor som jag inte alls förstår mig på. Människor med åsikter och verklighetsuppfattningar som jag inte trodde var möjliga. När man var liten så trodde man att när man blev äldre så skulle man bli vuxen och förstå allting för alla vuxna tänker ju likadant. Tänk vad lätt det skulle bli. Men nu är jag väl vuxen? Jag står iallafall på gränsen ut i vuxenlivet men det känns som att många klasskamrater och även jag tänker och beter oss som den där 10 åringen fortfarande. Det finns nog ingen som jag kan komma på som jag verkligen ser som en äkta vuxentänkare. Jag erkänner jag kom på det ordet nu! Jag tycker bara att människan krånglar till livet ibland.

Jag babblade på lite känner jag. Men det är på sätt och vis sant.

Godnatt!