MUSIKCAFÈ ES3B

Vissa dagar kan jag känna att jag är så glad över att jag hamnat där jag hamnat. På Brogårdsskolan i en klass där jag faktiskt kan prata med alla utan att bli osäker på mig själv. Malin och jag pratade om det här om dagen. Det finns faktiskt ingen som jag inte skulle kunna prata med nu eller skulle tveka att hälsa på när gymnasiet är över.


När jag gick på högstadiet så var det en helt annan grej. Visst jag hade mina vänner som jag tyckte mycket om och som jag hade kul med. Fast jag kände ändå aldrig att jag riktigt passade in på skolan. Jag har alltid varit trygg i mig själv och har inte försökt ändra mig. Men på högstadiet kändes det inte som att jag riktigt kom fram jämt. Och det hade ingenting med mina vänner att göra, med dom var jag mig själv. Men med resten av klassen och skolan. Jag kan sakna efterlängtade lärare och stunder men jag skulle inte vilja gå tillbaka dit.

Det jag vill säga äv väl egentligen. Tack ES3 för ikväll. Det blev ett awesome musikcafé!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback